Annons

Annons

Annons

Vem kunde tro kommunalrådet var en sådan festprisse?

Malmöfestivalen

Festivaler kommer och går men Malmöfestivalen tycks vara en evighetsmaskin som bara blir större och större och mer och mer uppskattad för varje gång. I år fyller den trettio, om jag fattat saken rätt.

Annons

Det riktigt konstiga med denna Sveriges största och mesta folkfest är att den initierades av kommunrådet Nils Yngvesson. Han var Malmös starke man under sjuttio-och halva åttiotalet och personifierade den korrekte, allvarlige, tråkige, plikttrogne och humorlöse gråsossen som ägnade sin tillvaro åt sammanträden och att hitta på nya sätt att höja skatter. Men skenet bedrog uppenbarligen för Nils Yngvesson hade en annan sida – han var en jäkel på att fixa fester. Jämförd med honom kan Bindefeld och de andra Östermalmssnobbarna slänga sig i väggen.

Så tack vare Nils Yngvesson erbjuds Malmöborna och alla tillresta en hel vecka av konserter, tivoli, shower, aktiviteter, kräftorgie och inte minst gatumat. Själv älskar jag Malmöfestivalen genom att inte sätta min fot där. Jag klarar inte köer, folkmassor och allt oväsen men framför allt bryter jag samman inför att tvingas välja vad jag ska äta. Alla dofter, alla spännande rätter från hela världen… Jag vacklar från stånd till stånd utan att kunna bestämma mig tills jag segnar ner och svimmar av hunger och uttorkning.

Men för alla normala människor är Malmöfestivalen verkligen en höjdare, väl värt ett besök även för utsocknes. Det gjorde du bra, Nils.

 

Foto: Sanna Dolck

LÄS OCKSÅ

(14)

Annons



Senaste från Hemmets