Annons

Annons

Annons

Världens stackars hav behöver fler fiskare som Roy Karlsson

Rovfiske, hav, havskräftor

Britt och Roy Karlsson vid sin brygga i Hunnebostrand. Bedriver kräftfiske med bur och vårdar kretsloppet. I mitten syns särbon Gunilla, ständig spekulant på nykokta havskräftor.

I dag rapporterade Världsnaturfonden om hur världens hav mår. Det är ingen munter läsning. Under de senaste fyrtio åren har mänskligheten lyckats utrota femtio procent av allt levande i haven, växter som djur. Det sker främst genom rovfiske, tjuvfiske, klimatpåverkan och nedskräpning.

Annons

Skäms, mänskligheten. Och fasa för konsekvenserna om ingen bättring sker. Dör haven dör allt annat.

Ett av problemen ligger i att ingen behöver ta ansvar. Haven är allmän, oreglerad egendom, utlämnad åt världens förmodligen dummaste och mest hänsynslösa industri, fiskerinäringen. Fiskeflottor med kapacitet att formligen utrota hela bestånd tillåts härja fritt utan tanke på konsekvenserna. Kortsiktigt profitbegär ges företräde på bekostnad av uthållighet och sunt förnuft.

Ändå är det så lätt att rädda haven. Allra enklast vore att genast förbjuda trålning, i synnerhet bottentrålning. Föreställ er att exempelvis älgjakt skulle bedrivas på samma sätt som bottentrålning. Stora helikoptrar med fångstnät flyger över skogen, river upp träd och buskar, skrapar jorden naken och fångar och dödar alla djur. Visst skulle man få tag på en och annan älg men till vilket pris? Älgjakt med trål är en vidrig tanke och skulle väcka enorma protester. Men precis så bedrivs fiske. Ofattbart att det får fortsätta.

Skulle däremot fisknäringen ske småskaligt och med nät eller burar hade haven återhämtat sig på några årtionden. Tiotusentals arbetstillfällen skulle skapas där folk i små båtar fångar fisk till familjen och att sälja. I dag är över tre miljarder människor beroende av haven som proteinkälla. Vad ska alla dessa människor äta när fisk-och skaldjur försvinner?

Varje gång jag påminns om detta förfärliga rovfiske blir jag nästan tokig av ilska och vanmakt. Men så tänker jag på Roy Karlsson och hans familj i Hunnebostrand. Roy började fånga havskräftor med burar i stället för trål trots att alla olyckskorpar och förståsigpåare påstod det var omöjligt. Men vid det här laget har Roy gjort det omöjliga i väl snart trettio år eller så och fisket försörjer hela familjeföretaget gott och väl.

Bäst av allt. Roy skattar exakt samma vatten nu som då. Han tar inte ut mer än vad beståndet tål eftersom burfisket reglerar sig själv. Kretsloppet är oändligt. Världens hav behöver fler Roy Karlsson. Och du och jag – släng inte skräp i havet.

 

LÄS OCKSÅ

(14)

Annons


  • Lena Näslund

    Kräftor fångade i bur är godast och fångstmetoden därmed bäst. Därtill kommer att insjökräftor kan slänga sig i väggen…


Senaste från Hemmets