Annons

Annons

Annons

Jag var ett värnlöst barn utlämnad åt moderns missbruk

 

Surströmming

Vid den här tiden på året kan jag inte värja mig från alla fruktansvärda minnen som präglade min barndom. Det började alltid om sensommaren och fortsatte långt in på hösten. Jag var ett värnlöst offer för moderns missbruk, en last och ett beroende som förvandlade henne till ett monster. Men det handlade inte om alkohol, narkotika eller pillerknaprande. Om det bara vore så väl. Nej, mamma var beroende av – surströmming.

Annons

Varje år lovade hon sluta men så fort säsongen inleddes och de svullna burkarna frestade med sitt osande innehåll inne i affärerna åkte hon dit. Redan när jag öppnade porten till gården efter avslutad skola visste jag att nu var det dags igen. Stanken hade trängt igenom ytterdörren till vår lägenhet och fyllde trappuppgången med sin förfärliga luktmolekyldimma från propansyra, smörsyra, ättikssyra och svavelväte.

Jag hade ingen stan att fly. Var tvungen att gå in och slå ansiktet mot en vägg av stank. Inne i köket fann jag modern. Hon log urskuldande men ögonen glödde maniskt av BEGÄR. Surströmming efter surströmming försvann ner i hennes gap och hon åt utan några som helst tillbehör typ tunnbrödsrulle, mandelpotatis, lök eller gräddfil. Jag tror knappt hon rensade fiskarna utan konsumerade dem ungefär lika glupskt som sälar slukar sill. Mamma var en hard core-missbrukare i akut behov av tvångsvård men på den tiden, tidigt sextiotal, fanns ingen hjälp att få. Jag bar ensam lidandet och ingen vågade jag anförtro mig åt ty skammen var för stor. Vi anhöriga till surströmmingsmissbrukare är hjälplösa medberoende.

Ändå hoppas jag de serverar surströmming i himlen så mor får sitt lystmäte. Själv har jag provat flera gånger i vuxen ålder, med alla tillbehör och under överinseende av en norrlänning. Jag tycker det smakar så där. Euforin kan jag inte alls begripa. Men jag är kanske för skadad från barndomen.

Foto: Wikimedia

LÄS OCKSÅ

(30)

Annons



Senaste från Hemmets