Annons

Annons

Annons

I ångestfylld väntan på besked som aldrig kom

Jag har ett enträget råd till alla och envar – lita inte fullt ut på sjukvården. Förutsätt inte att vården fungerar även vid diagnoser som kan vara livshotande. Se till att du får besked och ta ansvar för din egen säkerhet.

Annons

Annars kan det gå som för mig.

För en tid sedan ringde en läkare från urologen på Universitetssjukhuset i Malmö. Anledningen var att jag just röntgat min rygg och då hittade man sekundärt något mystiskt på mina njurar, underförstått tumörer. Jag skickades till en ny röntgen specifikt av njurarna, fick en akuttid och denna röntgen genomfördes den 13 april.

Alla fruktar vi cancer. Man är rädd man ska dö, tvingas genomlida plågsamma, ovissa behandlingar, familjen blir jätteorolig och det är svårt att fokusera på vardagen eftersom tankarna ständigt återvänder till en oviss framtid. Men det enda man kan göra är att vänta på besked.

Och vänta fick jag. Varje dag kollade jag posten och tänkte att nu måste väl resultatet komma. Men ingenting hände, inga brev, inga samtal. Jag försökte själv kontakta urologen men det var samma automatbesked varje gång:

– Det finns inga fler telefontider. Var god återkom.

Vi försökte tolka detta som ett, trots allt, gott tecken. Säkert hade läkarna inte hittat något på njurarna och de har kanske så mycket att göra att de inte hör av sig i första taget när de väl konstaterat att allt är bra. Men samtidigt ska ju inte folk behöva gå i ovisshet hur länge som helst. Och har man verkligen en tumör vill man ju komma under behandling så fort som möjligt.

Till sist, igår, över en månad efter röntgen tog jag mig till urologen för att försöka få ett besked. Jag framförde mitt ärende till kvinnan i luckan, hon kollade på sin dator, bleknade och sa:

– Det var en himla tur du kom upp. Den läkare som remitterade dig har slutat. Det verkar som om ingen sett på dina plåtar.

Jag baxnade. Hon baxnade. Sedan kom ångesten när jag insåg de eventuella konsekvenserna av att ha missat trettiofem dagar av en möjlig cancerdiagnos. Hur kan något sådant över huvud taget inträffa?

Hon i luckan bedyrade att hon skulle göra allt som stod i hennes makt för att ställa allt tillrätta. Tröst för tigerhjärta. Jag åkte hem och meddelade familjen. Vi var lika chockade, indignerade, frågande och ledsna allesammans.

I dag vid lunchtid ringde telefonen. Det var samma läkare som hade hört av sig via telefon vid första samtalet, han som numera jobbar i Landskrona. Han var mycket beklagande och sa att han uppenbarligen glömt skriva ett brev till mig. Han hade tittat på röntgenplåtarna redan den 27:e april, bedyrade han.

Sedan sa han:

– Det finns absolut ingenting på dina njurar. Vi har kollat och dubbelkollat. Njurarna är bra.

Jag blev så lättad och glad att all vrede och indignation rann av mig. Men händelsen blev en tankeställare. Det duger inte att snällt vänta, avvakta och tro att läkarna är ofelbara. Känns något fel eller misstänksamt så ställ frågor och ge dig inte förrän du får svar. Det kan gälla liv eller död.

LÄS OCKSÅ

(41)

Annons



Senaste från Hemmets