Annons

Annons

Annons

Allt svårare för en rökare uthärda omgivningens förakt

Rökare

En av få, ännu levande, rökare. Men hur länge ska jag och mina olycksbröder och systrar uthärda?

Jag har redan överlämnat min första julklapp – en bilbarnstol till barnbarnet Sam. Det var akut eftersom pojkens glupska aptit gjort att han vuxit ur den gamla.

Moderna bilbarnstolar är som små bunkrar av optimal säkerhet och de kostar därefter. Jag kan knappast invända mot att barn sitter säkert i bilen men ibland undrar jag om ängsligheten runt ätteläggen går för långt. När jag var barn och åkte bil fanns inte säkerhetsbälten ens för vuxna och jag brukade stå lutad mellan framsätena, en position som garanterade att jag skulle flyga som en projektil genom vindrutan i händelse av olycka. Men det var ingen som ägnade en tanke på min säkerhet. Särskilda bilbarnstolar hade ingen hört talas om.

Annons

Samma sak med badning. Jag tillbringade min barndoms somrar vid Helgasjön utanför Växjö. Vi var ett gäng ungar som badade, simmade, rodde, dök och knuffade varandra i vattnet dagarna i ända. Vi hade inga flytvästar och några vuxna syntes inte till så långt ögat nådde.

I dag släpper man inte barnen ur sikte för en sekund trots att de flyter som korkar med sina flytvästar, flytkuddar och flytjackor. Det är rena miraklet att min generation badande ungar inte drunknade allesammans.

En annan förändring är attityden till rökning. På några årtionden har rökning gått från en hipp och omhuldad folkrörelse till bannlysning och avsky. Jag minns när Anita Lindblom sjöng i tv på bästa sändningstid:

”Cigaretts, cigaretts, rök en god cigarett. Dra ett bloss och blås ut, dra ett till och bara njut.”

Det var ingen som tyckte det var konstigt. I dag hade hon väl dömts till fängelse för uppvigling. Men då rökte alla överallt. Det fanns askkoppar i läkarnas vänterum och jag hade en lärarinna i mellanstadiet som gärna livade upp undervisningen med att ta en kopp kaffe och en cigarett i katedern. Mor kunde ta ett bloss medan hon ammade min lillebror och min styvpappa rökte sextio cigaretter om dan. Arbetsplatserna var inpyrda av rök och de som mot förmodan vågade protestera hånades och avfärdades som småsinta gnällspikar.

Numera är rökare nära nog bannlysta i samhället. Rökare är föraktade och utstötta. Vi är inte välkomna någonstans och det finns krafter som vill förbjudna oss röka i våra egna hem.

Själv njuter jag fortfarande mina cigariller men trycket på att sluta blir allt starkare. Senast jag var hos läkaren frågade han om jag röker. När jag erkände gav han mig en blick som om jag inte var riktigt klok. Han sa ingenting men den där blicken sved länge. Jag blev så upprörd att jag var tvungen lugna mig med ett bloss.

 

 

LÄS OCKSÅ

(8)

Annons



Senaste från Hemmets